Från annorlunda gener
I tre dagar har jag varit glad. Glad, herregud va länge sen man sa att man var glad. Inte för att jag aldrig har varit det, men jag säger ordet alldeles för lite. Eller är jag lycklig? Jag känner mig ruggigt bra. Glädje ska bli min drog. Det ska finnas där jag stannar, dit jag flyr. Men efter solen kommer regnet. Och trots att jag älskar att vara glad så väntar jag på regnet, som om jag har byggt världens sämsta, men oförstörbara maskin som bara suger all lycka från mig. Men jag kan ju inte ha byggt världens största lyckodammsugare helt själv?! Jag vet att jag har fått hjälp, i idioternas värld. Det är där de importerade maskinerna kommer ifrån. Det är där människor med små hjärnor och hjärtan av sten springer runt och bygger massförstörelsevapen som volontärer. Det är det landet som Sverige borde kriga med. Heter landet USA?
Men jag ska hålla hårt i min lycka. Någon gång måste det väl vara min tur? Att vilja ha det jag kan få och få det jag vill ha?
