allianka

Solen skiner idag. Jag har sett massor av krokusar och sådant gör mig glad. Så idag är jag glad.
Jag och linn har tvättat och skurat varenda vrå snart på jobbet, så mina händer stinker rengöringsmedel. Men jag är glad ändå.

Ska plugga nu. I solen och allt. Men måste se klart på americas best dance crew först. Tagga lite inför dansen ikväll... har ju varit sjuk i nästan en vecka, så får se hur bra min kondis håller. Men jag satsar högt.

Idag, just nu, orkar jag inte riktigt känna efter. Så tänker inte fokusera mer på mina tankar. Idag, just nu, känns det överflödigt. Så nu ska jag lägga all fokus på det som gör mig varm i hjärtat idag. För visst måste det räknas som att man är utomhus om man öppnar fönstret på vid gavel och sätter sig i solen? Jag säger så...

Mår bättre idag. Har tankat kärlek ändå från den stunden jag fick min första kram av mamma klockan 7 imorse tills dess att johanna och jossan kramade mig hejdå för 20 minuter sedan, dock pausade jag kärlekstankningen under högskoleprovstiderna. Pauserna däremot var fulla av kärlek. Jag saknar kärlek. Det är inte meningen att jag ska sitta i min lägenhet nästan 24h/dygnet och härda ut bakterier. Nej, fy.

Jag undrar hur många ord jag skulle behöva brainstorma för att beskriva hur jag känner och vad jag tänker hela tiden. Eller om jag bara skulle kunna slänga upp ett tiotal winnerbäcktexter. Men att ta någon annans ord just nu känns bara fel. Inte för att det skulle göra så stor skillnad... det är mycket som känns fel just nu.

Men mest fel känns ändå känslan av att inte veta vad som känns rätt.

Allt är ett enda virrvarr av trassel och jag har tappat änden på tråden. Allt är för pråligt för att veta vart jag ska börja, eller ens vart saker slutar. Och att inte veta vart det slutar är Inte charmen med det hela. Det bygger bara på alla konfusa tankar.

Men som varje natt ska jag försöka sova ut lite knutar. Sov gott.

Fortfarande död. Vilket slöseri med liv, med tid, med tankar.
Ikväll ska jag få krama Lina, det ska bli ruskigt kul att få träffa henne! Sen ska jag hem igen, andas, sova. Sen ska jag vakna upp, förhoppningsvis på rätt sida, och så ska jag traska iväg och göra högskoleprovet. Efter det ska jag få träffa alla mina brudar. Wohooo. Napa-night. long time no see!

Vill även meddela att jag köpt mig en hel hop med cd-skivor idag. Älskart!

Nu ska jag blunda i 20 minuter...
... eller en timma:)

Har såklart toppat allt med att bli sjuk. Har setat hemma hela dagen. Svettats, sovit, öppnat fönstret och dött av värmeslag.... stängt fönstret och satt mig under täcket. What's up med sjukdomar? Tog mig i kragen och gick ner och handlade lite mat vid 1 efter att ha sovit till halv, och sen vidare till jobbet och åt lunch och blev bjuden på en kopp kaffe. Sen vandrade jag hem igen. När jag kom hem var jag helt död igen... sov i ett par timmar, vaknade och kollade på "how I met your mother", detta gjorde dagen lite bättre. Gick upp och drack vatten och sen somnade jag om igen. Vaknade lagom till efterlyst och nu är jag död igen. Hur är detta möjligt?! INTE NU! Jag har inte tid att vara sjuk! Helvete.

Nu har mitt sista intag av iprenknarket lagt sig, så dags att ta en ny. Sen ska jag svepa lite mer vätska innan jag förmodligen somnar om igen. Att vara sjuk är onödigt Gud, inse! Hoppas på att vara frisk imorgon så att jag kan jobba, dansa och plugga... göra sådant som jag Måste göra. Men känner jag min kropp rätt så kommer den inte ge sig på stört. Peppar, peppar... men jag brukar ju inte vara sjuk, så när jag väl blir det så ger det sig sällan utan en riktigt fight. Och just nu orkar jag inte fightas...

Mamma påminde mig för en timma sen att hon anmält mig till högskoleprovet på lördag. Som om jag kommer ihåg latin ska ord och ekvationer?! NEJ! Så nu blir det ytterligare en sak på min to do-list... som om det behövdes.
Nu däckar jag.

God natt gott folk.

Jag kan, med handen på hjärtat, säga att det här har varit de jobbigaste veckorna på länge. Jag har glömt vart man tar vägen när saker vänds upp och ner och ju mer man vänder och vrider på saker, desto längre bort kommer rätsidan.

Skulle vilja dra några töntiga paralleller, men inget kommer låta logiskt. Inget är logiskt, inte ens för mig. Men skulle jag få välja så skulle jag ligga i solen och leta molnfigurer och andas av mig själv.

De sista veckorna har mina andningsproblem kommit tillbaka. Jag orkar inte med dem igen. De gör allt så mycket tyngre, de får mig att ignorera allt ännu mer och då blir allt bara ännu värre. En vacker dag kommer jag kväva mig själv.

Jag känner att jag vill dra igen. Nu är allt för påtagligt, för nära. Kan man strunta i livet och bara stänga in sig med bra musik, bra tv och bra vänner och stanna där i några hundra år? Tänk att man alltid väntar på solsken, men när solskenet kommer söker man skydd för regnet. Varför? Åhh, jag hatar frågetecken!

Och jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra för att må så bra som jag kan. Jag vill släppa taget nu. Vet inte vad som lyfter och sänker. Vill inte sjunka.

Så nu hoppas jag på att jag väljer rätt vägar och att jag slutar trigga stressen! Just nu är allt så typiskt mig.

Men nu ska jag sätta på mig danskläder, dra en winnerbäck på gitarren, äta ett lindt-chokladägg, cykla till dansen med kickmusik och sen ska jag försöka göra av med allt jag har i huvudet.

Ciao.