torftig torsdag.
Jag är så trött på att allt ska spela mig ett spratt. Orkar inte med saker som ger mig klumpar i magen eller extrahög puls. Orkar inte med plugg och jobb och kärlek. Är trött på att tro att saker ska bli annorlunda när allt bara går runt i samma ekorrhjul hela tiden. Är trött på att tänka hur man ska andas.
Dja, dja... påsk i helgen. Då blir det familjemys. Men innan det funderar jag på att kila till sthlm och hälsa på SteFan. En grejt fredag med en grejt snubbe skulle kunna vara början på e grejt helg. Får se vad jag bestämmer mig för.
Nu ska jag kliva ner på min nya matta och släcka i hallen. Jag har gjort kväll.
ooohh. Min fru fyller år idag. Grattis, gråttis till na! kitkat!
Paus i livet. Paus för sömn och olösta gåtor. Paus. Start. Stop. Start?
Dja, dja... påsk i helgen. Då blir det familjemys. Men innan det funderar jag på att kila till sthlm och hälsa på SteFan. En grejt fredag med en grejt snubbe skulle kunna vara början på e grejt helg. Får se vad jag bestämmer mig för.
Nu ska jag kliva ner på min nya matta och släcka i hallen. Jag har gjort kväll.
ooohh. Min fru fyller år idag. Grattis, gråttis till na! kitkat!
Paus i livet. Paus för sömn och olösta gåtor. Paus. Start. Stop. Start?
Vår vecka... vårvecka.
Nu tar jag mig en 5minuterspaus i plugget. Som förvandlas till en 25, som vanligt. Men det är ok, idag.
Nu har jag börjat få halvordning i lägenheten, men jag har fortfarande en TV som står på golvet och tavlor som lutar mot väggarna, men det är ok. Alla behöver ju luta sig mot nått...
Det här är två tokigt stressiga veckor, jag hinner inte ens med att hinna tänka att jag inte hinner med. Om det inte är toppen av kaos, vad är det då?! Jag hatar att jag alltid sätter mig i de sitationerna, med tanke på att jag är så enormt lättstressad. Jag glömmer bort allt. Till och med att äta, hur nu det är möjligt. Som tur är kom jag hem till mamma och pappa idag och de hade frukost att bjuda på:)
På fredag bär det av mot växjö för ett seminarium. Huujaa. Håller tummarna för att jag ska överleva den här veckan!
Men kan folk överleva naturkatastrofer kan jag överleva Fridakatastrofer... I hope!
Toodles mina vänner. Nu ska jag kämpa mig mot ett PM!
Nu har jag börjat få halvordning i lägenheten, men jag har fortfarande en TV som står på golvet och tavlor som lutar mot väggarna, men det är ok. Alla behöver ju luta sig mot nått...
Det här är två tokigt stressiga veckor, jag hinner inte ens med att hinna tänka att jag inte hinner med. Om det inte är toppen av kaos, vad är det då?! Jag hatar att jag alltid sätter mig i de sitationerna, med tanke på att jag är så enormt lättstressad. Jag glömmer bort allt. Till och med att äta, hur nu det är möjligt. Som tur är kom jag hem till mamma och pappa idag och de hade frukost att bjuda på:)
På fredag bär det av mot växjö för ett seminarium. Huujaa. Håller tummarna för att jag ska överleva den här veckan!
Men kan folk överleva naturkatastrofer kan jag överleva Fridakatastrofer... I hope!
Toodles mina vänner. Nu ska jag kämpa mig mot ett PM!
Ich want veranoooo!
Jag vill gå barfota ut i gräset.
Det är för kallt för att gå barfota i snön!
Det är för kallt för att gå barfota i snön!
Det som är riktigt och sant.
Jag undrar om jag har rätten att ta tillbaka min blogg till något mer personligt än bara ett ställe där jag ger alla här hemma en dagsupdate? Jag menar, jag är ju inte borta längre. Så, nu tar jag steget... Nu ska jag åter igen börja se hur mycket känslor jag kan tanka ner på den här databasen istället för allmänt astråkigt fakta. Hur kul mina känslor nu kan vara...
Jag har tusen saker som jag vill skriva ner, men alla är i grunden helt värdelösa. För onödiga för att ägna energi åt, men för många för att undvika. Ignoransen verkar inte ge någon nytta, den bygger bara på paniken. Jag hatar ordet "panik". Det känns som att det jag har struntat i under våren har blivit för stort för att greppa. Jag kan inte ens greppa det fast jag sträcker ut armarna så långt jag kan Och spretar med fingrarna, så stort har det blivit. Jag försöker att hitta en B-plan, en backup som kan stilla mitt dåliga samvete, men som man hört så många gånger förut: det är bara att bita i det sura äpplet. Annars får jag väl skaffa ett fadderbarn och känna mig som en lite bättre människa för en stund.
Jag har bara så svårt att fokusera när jag har för mycket frågor och tankar i huvudet, om precis allt. Jag hatar att inte veta allt. Jag hatar ordet "panik" Och att inte veta allt!
Som tur är, är jag kär i livet ändå.
Jag har tusen saker som jag vill skriva ner, men alla är i grunden helt värdelösa. För onödiga för att ägna energi åt, men för många för att undvika. Ignoransen verkar inte ge någon nytta, den bygger bara på paniken. Jag hatar ordet "panik". Det känns som att det jag har struntat i under våren har blivit för stort för att greppa. Jag kan inte ens greppa det fast jag sträcker ut armarna så långt jag kan Och spretar med fingrarna, så stort har det blivit. Jag försöker att hitta en B-plan, en backup som kan stilla mitt dåliga samvete, men som man hört så många gånger förut: det är bara att bita i det sura äpplet. Annars får jag väl skaffa ett fadderbarn och känna mig som en lite bättre människa för en stund.
Jag har bara så svårt att fokusera när jag har för mycket frågor och tankar i huvudet, om precis allt. Jag hatar att inte veta allt. Jag hatar ordet "panik" Och att inte veta allt!
Som tur är, är jag kär i livet ändå.
Det är Ju någon som är tillbaka...
Jag har nu setat och försökt att lista ut ackorden i "the quiz", tror jag har kommit en bra bit... det är de två första verserna som har ett riff jag inte fattar... men jag jobbar på det.
På tal om skön musik så ligger jag ju ett helt winnerbäckalbum efter! Vår Gud har ju kommit tillbaka, gjort det igen! Skatastrof att jag missat det borta i staterna!
Konsert i linköping 7/8?!
Jag skäms!
Satt och läste igenom lite inlägg som jag skrev i början av min USA-vistelse. Förlåt för alla slintar på tangentbordet, alla särskrivningar, alla felstavningar och alla andra pinsamma missar! Jag själv blev jätteirriterad... Så jag ber om ursäkt. Om och om igen!... För alla mina inlägg!
Så, nu var det avklarat:)
Så, nu var det avklarat:)
Den kultiverade människan.
Om jag hade varit Gud för en dag så hade jag bränt all kurslitteratur som finns på den här jorden. Jag vet att detta skulle innebära mindre intellektuella människor, med det är smällar man får ta! Eller så skulle jag låsa in alla böcker i ett valv och man måste vara 40 bast och man för att komma in. Det skulle också funka...
Nu är det exakt 6 dagar tills jag flyttar. Förlåt mamma och pappa, men det ska bli så hiskerligt skönt! Hoppas bara att jag får måla om väggarna, för de ser förjävliga ut.
Jag har abolut inget vettigt att säga idag och lika bra är väl det. Mest att jag vill ha sommar nu så man kan hänga i sommarstugan och glida med båten, lyssna på skön musik och äta glass utan att få dåligt samvete.
Jo... en sak har jag. Dansen började igår igen... så den här veckan hade jag 2 h igår, sen har jag även dans idag, imorgon, på torsdag och på söndag. Nu är jag back. Tillfälliga lokaler dock, tills det kirrat taket på friskkällan. Känns som jag har skrivit det förr? hmmm, bra koll man har.
Nu ska jag läsa tills ögonen faller ut och hjärtat slutar slå.... ja, så trist tycker jag att det är just nu. Tur att det finns fikapauser!
Toodles
En sperbra line..
Som om saker skulle lösa sig för att man andas dubbelt så snabbt?
Som om klumpen i magen skulle förvandla sig och bli till fjärilar för att man ignorerar den?
Jag är så trött på att vara toltalt handikappsförlamad och inte inse saker som jag egentligen redan vet om.
Just nu hoppas jag på att ignorans ska lösa mina problem, fast jag vet att det finns inget som kallas mirakel.
Men är så trött på att kriga. Däremot så är jag väl utnämnd till den sämsta krigaren i historien just nu... Så för att summera faller allt platt.
Vill bara att någon ska kasta upp mig i luften, så jag kan få sväva på molnen lite. Det är dags för det nu. Lite molndans och lite solglans... om vartannat eller allt på en gång, spelar ingen roll... Bara någon lättar på mina axlar lite.
Som om klumpen i magen skulle förvandla sig och bli till fjärilar för att man ignorerar den?
Jag är så trött på att vara toltalt handikappsförlamad och inte inse saker som jag egentligen redan vet om.
Just nu hoppas jag på att ignorans ska lösa mina problem, fast jag vet att det finns inget som kallas mirakel.
Men är så trött på att kriga. Däremot så är jag väl utnämnd till den sämsta krigaren i historien just nu... Så för att summera faller allt platt.
Vill bara att någon ska kasta upp mig i luften, så jag kan få sväva på molnen lite. Det är dags för det nu. Lite molndans och lite solglans... om vartannat eller allt på en gång, spelar ingen roll... Bara någon lättar på mina axlar lite.
Chockerande...
Håll i hatten mina damer och herrar. Jag vet att förmodligen alla som troget följde min blogg gav upp efter några veckors total inaktivitet. Men tänkte att jag skulle slänga in ett hej i alla fall.
Jag har redan varit hemma i 7 veckor. Galet vad snabbt tiden går! Jag har dessvärre inte uppnått några höga mål i livet. Men jag får kanske fortfarande skylla på jetlagen?!
Ville mest bara säga att jag lever och är glad här hemma i kuststaden. Trots att tak rasar in och kaniner dör på rullande band här hemma så skiner solen. Ska snart dra på möte på jobbet, de har nu flyttat mina dansklasser till släbros lokaler. Hur ska jag orka ta mig dit ut utan bil 5 dagar i veckan i 8 veckor?! Jaja, så fort solen börjar skina och puckelpistvägarna har försvunnit så kan jag ju ta cykeln. Men tills dess får jag promenera!
Om 1,5 vecka får jag min lägenhet. Sweet! Då kan jag spela winnerbäck på högsta volym, skrålla med gitarren och sova över gränsen "dag är dag" hur ofta jag vill! Dock ska jag såklart ta i aktning att jag är vuxen och måste föregå med gott exempel... mamma. Så oroa dig inte. Jag ska baka bröd och mangla och sticka och allt annat som ger mig enorma vuxencreds! Eller hur var det nu...
Klipp och klistra, musik och snabbmakaroner tar en rätt långt i alla fall!
Over and out.
Jag har redan varit hemma i 7 veckor. Galet vad snabbt tiden går! Jag har dessvärre inte uppnått några höga mål i livet. Men jag får kanske fortfarande skylla på jetlagen?!
Ville mest bara säga att jag lever och är glad här hemma i kuststaden. Trots att tak rasar in och kaniner dör på rullande band här hemma så skiner solen. Ska snart dra på möte på jobbet, de har nu flyttat mina dansklasser till släbros lokaler. Hur ska jag orka ta mig dit ut utan bil 5 dagar i veckan i 8 veckor?! Jaja, så fort solen börjar skina och puckelpistvägarna har försvunnit så kan jag ju ta cykeln. Men tills dess får jag promenera!
Om 1,5 vecka får jag min lägenhet. Sweet! Då kan jag spela winnerbäck på högsta volym, skrålla med gitarren och sova över gränsen "dag är dag" hur ofta jag vill! Dock ska jag såklart ta i aktning att jag är vuxen och måste föregå med gott exempel... mamma. Så oroa dig inte. Jag ska baka bröd och mangla och sticka och allt annat som ger mig enorma vuxencreds! Eller hur var det nu...
Klipp och klistra, musik och snabbmakaroner tar en rätt långt i alla fall!
Over and out.
