Jag har just nu ingen motivation. Eller nej förresten, det där var en lögn. Jag har enormt mycket motivation för vissa saker, men inte för de saker jag borde ha motivation för! Jag skulle önska att jag var en sådan där person som klarar allt. En sådan där person som får medaljer och mängder med lovord för sina gärningar. Men jag känner mig rätt utslagen av andra människor på den punkten.

Hur kommer det sig att så fort man byggt upp sitt fort så slås det ner av helt fel anledning? Just nu mår inte min mormor så bra. Vilket är oerhört jobbigt när man är på andra sidan atlanten och inte kan ge henne en kram och säga att man älskar henne samtidigt som man tittar henne i ögonen. Utan istället sitta med människor som inte ens vet om att du har en mormor och försöka att bete sig som man ska.

Jag vet inte ens vad jag ska säga till min värdmamma. Jag vet inte ens vad jag själv tänker och jag antar att det är där skon klämmer.

Jag ska lista ut vad jag själv tänker. Sen ska jag ge mig själv ett svar. Sen vet jag itne längre vad jag ska göra.

Tänk om mammor hade armar som hon i superhjältar. Så hon kunde krama en fast man var på andra sidan atlanten. Tänk om.