Dag 1 - check!

Idag ska här outas saker som om jag jobbade på själva "Se & Hör"! 
 
nr 1: Imorgon börjar min nollning, jag hoppas till Gud att den inte är lika trist som den ser ut på papper. Där står det typ "stadsvandring", "filmmys i föreläsningssal", "barnkalas", "brännboll", "brunch" och "faddemys". PÅ RIKTIGT?! Inte nååågonstans nämndes ordet "öl"?! What's up??
 
nr 2: Är inte 100% än , men om jag kan missa skolan på fredag och måndag så kommer jag att ta tåget hem till nypan och haka på min familj till Kroatien! Hoppas att allt klaffar, det vore så superkul! Vi hade nämligen ingen nollning i helgen:) Det var någon utgång på fredag, men det känns det som att det kommer komma fler utav under de kommande åren! 
 
nr3: Min fina flickvän kommer att komma ner till mig nästa helg. FAN SÅ FINT!!<3
 
nr4: Jag är så jävla bra.
 
nr5: Jag är så jävla snygg!... och för att inte tala om rolig också!
 
nr6: Och ÖDMJUK!
 
Over and out,

Skolstart.

Nu sitter jag på min säng med otvättat hår och dålig musik i högtalarna, men vad gör det?! För idag är jag lika nervös som första skoldagen i ettan, kommer jag få några vänner? Kommer jag få sitta och äta med de som inte säger nått? Kommer folk påpeka att jag har otvättat hår? Kommer jag kallas "skunkis"?
 
Klockan ett ska jag skriva in mig och sen ska vi fika med våra faddrar. Vad jag har fattat det som så är faddrarna de som kommer att supa ner oss de kommande fyra veckorna. Vi ska nog komma bra överrens! Jag tror att jag kommer vara en utomordentlig nolla! 
 
Nu ska jag ta mig ner på stadens gator en sväng. Möta elin och gå till någon bokhandel. Det här kommer bli en bra dag, det känner jag på luften! 
 

En vecka in i matchen.

Hej ho,
Nu har det gått nästan en vecka sedan jag flyttade in alla mina kartonger i mina 13kvm med högt i tak.
Allt funkar bra, trots att saker kan kännas otroligt främmande. 
Har hunnit träffa en härlig brud som heter Elin här nere, har hunnit mynta ord, ramla på gatsten, bjudit grannar på lunch, städat kylar, ätit en riktigt god lunch och dansat på dansgolv med en öl för 20 spänn. För det mesta känns allt toppen. 
 
Tyvärr ligger det till min natur att vara lite hemmakär, att sakna min familj. Att sakna Jannele. 
Men, som alla andra sådana dagar så har jag ju winnerbäck inte mer än ett knapptryck eller en gitarrsträng ifrån.
Tack igen för det Lasse.
 
Imorgon ska jag gå på lägenhetsvisning med Johannes och sedan ska jag och Elin fira att vi har känt varandra i sex dagar med en redig lund-falafel. Det går inte av för hackor i alla fall! 
 
Jag saknar er. Men som talesättet lyder, Carpe Fucking Diem. 

Introducerar.. Lund

Jo,
Så nu är man alltså på plats. Drog mig ner under måndagen med min vapendragare Johannes. Hur jag skulle fått upp alla möbler och inte drabbats utav panik den första dagen utom honom är för mig ett mysterium! Tack jojje!
 
Jag har hunnit med att testa ölen här nere. De har nämligen lokalbryggt öl. Nom nom! Sedan är jag galet impad över hur allt ser ut här. Gamla byggnader och kullersten så långt ögat kan nå! Massor utav små butiker, och håll i hatten nu, men jag tror att när det gäller antalet frisörsalonger så slår Lund Nypan med hästlängder! Det finns banne mig en salong på varje hörn. Så bara för det ska jag passa på att klippa mig idag klockan två, fixa till den dör tabben som allas vår Steffi lyckades fixa! Ska bli människa igen! 
 
Så till mitt boende. Jag bor alltså i en korridor, så jag delar kök och badrum och så med de andra som bor i huset. Förutom min fobi om att andra ska höra när man går på toa, så kommer det säkert att funka bra. jag har ett jättefint litet rum som är lika brett som det är högt. Funderade på att skaffa en taklampa, men insåg att jag inte var 3,5m lång, så jag skulle aaaldrig få upp den!  Men som sagt, högt i tak, ett stort gammalt fönster och trägolv. Har ett litet handfat på rummet också, så jag kan i alla fall borsta tänderna ifred. 
 
Under gårdagen kom Jessica hit och hälsade på, hon är iofs på väg hit idag med. Skönt med lite folk man känner såhär de första dagarna, så jag slipper känna mig som en alien. Igår gick jag och jessica och träffade Jessicas kompis Elin som tydligen pluggar här. En galet skön brud som visade sig bo våningen under mig. Världen är allt bra liten ibland! 
 
Staden är sådär söt som vissa städer är. På min gata där jag bor har jag allt från 10 små matställen till pubar och runt hörnet ligger den vackra domkyrkan. Jag tror inte man kan bo mer centralt ön såhär i alla fall! + i kanten för det! Hoppas bara på att få behålla mitt rum nu! 
 
Finns så mycket jag vill visa folk, så många jag önskar var här med mig! Men Malin, jag har (på en och samma gata) hittat en ostbutik (!!!) och en konfektyraffär á la pippi-style! allt ligger i små glasbrukar och det är kvinnan i butiken som plockar åt en. Till Mia har jag hittat coola prylbutiker och världens godaste sushiplace! Mamma skulle nog kunna vandra in och ur varenda butik här i veckor, de har till och med rabalder! ;)
 
Så summan av kardemumman. Det är otroligt fint och det här kommer nog bli skitbra! Men såklart så saknar jag allt där hemma, speciellt min kärlek. Men snart så ses vi igen:)





Som en samarit.

Ujujuj vad jag lever spartanskt ikväll. Jag har för 30 minuter sedan lämnat min telefon för att byta glaset som jag så skickligt lyckades krossa med en fet sten. Kan krävas precission för att lyckas med att tappa kanten av stenen på kanten av telefonen så hela skärmen blir till en stor sol. Men har man inte bollsinne får man väl ha sinne för annat användbart.. exempelvis ha sönder små skärmar med stora stenar! Så här sitter jag nu och känner mig ensam, tom, naken. Hur gjorde man innan Iphone?!

Lägenheten är fortfarande kaos. Ska ta med en jumbodammsugare imorgon och sätta i dörröppningen så kanske allt sugs in i den, sen är det bara att ta dammsugarpåsen under armen och vandra ner till Lund. Lätt som en plätt, eller?! Bta, att hyra skåpbil till Lund är fan i mig svindyrt! Så tar nog mit privatjet och flyger ner... ja, så får det bli!

Nu är det banne mig inte många dagar kvar tills lasset går (bil? tåg? privatjet? fotvandring?) och jag orkar helt ärligt inte bry mig längre. Känns som det får lösa sig när jag kommer ner med boende och böcker och allt annat som kan tänkas spela någon roll! Får låtsas för ett par veckor att jag är mer en "tar dagen som den kommer-människa" än en "det ska va skrivet i sten-typ".... får se hur det går med den saken!

Back to work. Check!

23-barre bara!

Sådääärja, då har man avverkat ytterligare en födelsedag med bullkäk non stop! Så, ett år visare nu alltså. HEPP!

Jag ska ta och bekänna vad jag gjort idag. Jag har... wait for it... bokat flyttstäd. Jajjemän! Här ska vi utnyttja RUT-avdrag och ge fan i "jag kan göra det själv-andan"... här ska det slösas!

Jag har däremot total ångest för att packa ur det sista ut lägenheten. Inte någon sorts flyttångest, men mest för att jag känner mig så totalt kass på det. Idag var jag i min lägenhet i två timmar(!!), men den ser fan likadan ut som när jag kom! Hopplös är vad jag är! SUCK!

Jaja, nya tag, nya flyttkartonger, ny dammtussar, nya böner.


joråsåatteee

Det är ungefär lika mycket action på jobbet idag som när jag lirar fotboll. Händer inte ett skit!
Då får man väl roa sig med annat smått och gott. Exempelvis har jag nu glott igenom 400 klipp på youtube med olika covers, det värsta är det härliga "youtubefenomenet".... Man kan börja klicka sig in på "me singing big, big world" och sluta på "me humping big, big girl" och sedan vidare till "worlds biggest zit". JAG VILL INTE DIT! Mitt syfte var att se en liten näpen människa plinka på en gitarr och vara allmänt alldagligt bra. Inte något som får mig att vilja kräkas och slänga ner mina dataskärmar i golvet (jajjemän... här lyxar vi till det med två skärmar!)!
Hädanefter ska jag nog hålla mig till att läsa planket i SN. Inte för att SN håller sig inom rimliga ramar numera... men men.

Nu är det nedräkning till Lund mina damer och herrar. Känns lite overkligt än, så jag lär väl inse att jag flyttat någon gång i mitten av oktober. Återkommer då med en update!

Nej, nu ska här krängas försäkringar! Någon som är brutalt oförsäkrad? ring mig i så fall... jag kan försäkra varenda liten molekyl i er närhet, inklusiver er själva!

Över och ut.

Long time no see!

Men toodles! Ser ut som att 2010 var en deppig vår! Hujedamig! Kanske skulle börja blogga igen? Lite mer kärlek, lite mer glädje och en jävla massa mer plugg!?
JA!

Lina.

Lina förgyller min dag på  jobbet idag. Tack Lina. Tack.

Som om livet var för kort för att hinna le.

Den jävla klumpen är tillbaka. Klumpen som får allting som känns rätt att braka.
Klumpen som vrider i hjärtat, kniper åt lungorna, svider i halsen och pressar bakom ögonen.

När de vardagliga och de så politiskt korrekta tankarna om banktjänstemän, besiktningsmän, besättningsmän, statstjänstemän, sverigemän och fransmän byts ut mot barndomsvän. Då när hjärtat vrids av det extra trycket och man kommer på att man saknar dem skitmycket.

Det är då klumpen ändrar hela ansiktsuttrycket och helhetsintrycket.

jag har på tok för många ord som surrar och vill ut för att någonsin kunna sätta stop och säga punkt slut. Jag har på tok för mycket att säga till alla dem jag tycker om. Till alla dem som lättar lite på trycker från klumpen, även fast de vet att jag inte vill prata eller gråta eller gråta av att prata eller lämna allt till slumpen.

Men det finns inga eller inget som jag saknar så mycket som jag saknar er. Det finns inget som jag älskar mer.

Och när allt kommer till kritan så vet jag ingenting om allting som betyder någonting. Försvinn aldrig någonsin. Även om jag ler behöver jag er. mer och mer. Men jag vet att ni vet, jag har bara svårt att säga tack tillräckligt ofta. Svårt att säga tack för att ni är här. Och att om det här är vad kärlek är är jag störtkär. v

virrvarr

Känns som om jag borde ha förbrukat antalet tankar en hjärna kan bearbeta vid det här laget, men uppenbarligen inte. Skummade igenom min blogg lite snabbt och jag saknar så mycket. Jag saknar mina vänner som är utspridda över hela vida världen. Jag saknar mitt liv i USA. Jag saknar min värdfamilj och mina vänner. Jag saknar mina rutiner och mina möjligeheter. För några månader satt jag med folk jag tycker om på ett ställe jag tycker om och bara gjorde saker jag tycker om, och vad fan gör jag nu? Sitter ensam i en tom lägenhet, kan inte sova och vet knappt vad jag ska skriva för jag vet knappt vad jag tänker. Vad hände?

Hoppas på att somna snart. Sluta oroa mig för saker, sluta analysera.

Sov gott.


Socker

Sitter och väntar på att världen ska ta mig med storm. Vill ha något som får mig att brinna lite mer.

Kanske ska satsa stort och skaffa mig en tamaguchi eller något? Ska försöka sluta att ta på mig projekt. Kanske vore smart att skaffa något som jag bara kan lägga ner och om den dör kan jag bara trycka på reset och så är allt bra igen. Jag kan inte förstöra mer än nödvändigt.

Vill bara våga hoppa, och att någon ska våga hoppa med mig. Men snart lugnar världen ner sig lite hoppas jag. Då ska jag försöka hoppa så ofta jag kan! Vare sig jag gör det själv eller inte...

Ska försöka få ner pulsen och minska på tankarna. Winnerbäck hjälper mig på vägen. Winnerbäck och gitarren.


*

Helvete. Jag gör det igen.

Men efter regn kommer solsken. Igen.


Jag är en Krokuuus!

Solen skiner idag. Jag har sett massor av krokusar och sådant gör mig glad. Så idag är jag glad.
Jag och linn har tvättat och skurat varenda vrå snart på jobbet, så mina händer stinker rengöringsmedel. Men jag är glad ändå.

Ska plugga nu. I solen och allt. Men måste se klart på americas best dance crew först. Tagga lite inför dansen ikväll... har ju varit sjuk i nästan en vecka, så får se hur bra min kondis håller. Men jag satsar högt.

Idag, just nu, orkar jag inte riktigt känna efter. Så tänker inte fokusera mer på mina tankar. Idag, just nu, känns det överflödigt. Så nu ska jag lägga all fokus på det som gör mig varm i hjärtat idag. För visst måste det räknas som att man är utomhus om man öppnar fönstret på vid gavel och sätter sig i solen? Jag säger så...


Jag är ingen soldat, men jag krigar ändå.

Mår bättre idag. Har tankat kärlek ändå från den stunden jag fick min första kram av mamma klockan 7 imorse tills dess att johanna och jossan kramade mig hejdå för 20 minuter sedan, dock pausade jag kärlekstankningen under högskoleprovstiderna. Pauserna däremot var fulla av kärlek. Jag saknar kärlek. Det är inte meningen att jag ska sitta i min lägenhet nästan 24h/dygnet och härda ut bakterier. Nej, fy.

Jag undrar hur många ord jag skulle behöva brainstorma för att beskriva hur jag känner och vad jag tänker hela tiden. Eller om jag bara skulle kunna slänga upp ett tiotal winnerbäcktexter. Men att ta någon annans ord just nu känns bara fel. Inte för att det skulle göra så stor skillnad... det är mycket som känns fel just nu.

Men mest fel känns ändå känslan av att inte veta vad som känns rätt.

Allt är ett enda virrvarr av trassel och jag har tappat änden på tråden. Allt är för pråligt för att veta vart jag ska börja, eller ens vart saker slutar. Och att inte veta vart det slutar är Inte charmen med det hela. Det bygger bara på alla konfusa tankar.

Men som varje natt ska jag försöka sova ut lite knutar. Sov gott.

freakt friday

Fortfarande död. Vilket slöseri med liv, med tid, med tankar.
Ikväll ska jag få krama Lina, det ska bli ruskigt kul att få träffa henne! Sen ska jag hem igen, andas, sova. Sen ska jag vakna upp, förhoppningsvis på rätt sida, och så ska jag traska iväg och göra högskoleprovet. Efter det ska jag få träffa alla mina brudar. Wohooo. Napa-night. long time no see!

Vill även meddela att jag köpt mig en hel hop med cd-skivor idag. Älskart!

Nu ska jag blunda i 20 minuter...
... eller en timma:)

Lucifer!

Har såklart toppat allt med att bli sjuk. Har setat hemma hela dagen. Svettats, sovit, öppnat fönstret och dött av värmeslag.... stängt fönstret och satt mig under täcket. What's up med sjukdomar? Tog mig i kragen och gick ner och handlade lite mat vid 1 efter att ha sovit till halv, och sen vidare till jobbet och åt lunch och blev bjuden på en kopp kaffe. Sen vandrade jag hem igen. När jag kom hem var jag helt död igen... sov i ett par timmar, vaknade och kollade på "how I met your mother", detta gjorde dagen lite bättre. Gick upp och drack vatten och sen somnade jag om igen. Vaknade lagom till efterlyst och nu är jag död igen. Hur är detta möjligt?! INTE NU! Jag har inte tid att vara sjuk! Helvete.

Nu har mitt sista intag av iprenknarket lagt sig, så dags att ta en ny. Sen ska jag svepa lite mer vätska innan jag förmodligen somnar om igen. Att vara sjuk är onödigt Gud, inse! Hoppas på att vara frisk imorgon så att jag kan jobba, dansa och plugga... göra sådant som jag Måste göra. Men känner jag min kropp rätt så kommer den inte ge sig på stört. Peppar, peppar... men jag brukar ju inte vara sjuk, så när jag väl blir det så ger det sig sällan utan en riktigt fight. Och just nu orkar jag inte fightas...

Mamma påminde mig för en timma sen att hon anmält mig till högskoleprovet på lördag. Som om jag kommer ihåg latin ska ord och ekvationer?! NEJ! Så nu blir det ytterligare en sak på min to do-list... som om det behövdes.
Nu däckar jag.

God natt gott folk.


Gråa dagar skyndar aldrig på.

Jag kan, med handen på hjärtat, säga att det här har varit de jobbigaste veckorna på länge. Jag har glömt vart man tar vägen när saker vänds upp och ner och ju mer man vänder och vrider på saker, desto längre bort kommer rätsidan.

Skulle vilja dra några töntiga paralleller, men inget kommer låta logiskt. Inget är logiskt, inte ens för mig. Men skulle jag få välja så skulle jag ligga i solen och leta molnfigurer och andas av mig själv.

De sista veckorna har mina andningsproblem kommit tillbaka. Jag orkar inte med dem igen. De gör allt så mycket tyngre, de får mig att ignorera allt ännu mer och då blir allt bara ännu värre. En vacker dag kommer jag kväva mig själv.

Jag känner att jag vill dra igen. Nu är allt för påtagligt, för nära. Kan man strunta i livet och bara stänga in sig med bra musik, bra tv och bra vänner och stanna där i några hundra år? Tänk att man alltid väntar på solsken, men när solskenet kommer söker man skydd för regnet. Varför? Åhh, jag hatar frågetecken!

Och jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra för att må så bra som jag kan. Jag vill släppa taget nu. Vet inte vad som lyfter och sänker. Vill inte sjunka.

Så nu hoppas jag på att jag väljer rätt vägar och att jag slutar trigga stressen! Just nu är allt så typiskt mig.

Men nu ska jag sätta på mig danskläder, dra en winnerbäck på gitarren, äta ett lindt-chokladägg, cykla till dansen med kickmusik och sen ska jag försöka göra av med allt jag har i huvudet.

Ciao.

torftig torsdag.

Jag är så trött på att allt ska spela mig ett spratt. Orkar inte med saker som ger mig klumpar i magen eller extrahög puls. Orkar inte med plugg och jobb och kärlek. Är trött på att tro att saker ska bli annorlunda när allt bara går runt i samma ekorrhjul hela tiden. Är trött på att tänka hur man ska andas.

Dja, dja... påsk i helgen. Då blir det familjemys. Men innan det funderar jag på att kila till sthlm och hälsa på SteFan. En grejt fredag med en grejt snubbe skulle kunna vara början på e grejt helg. Får se vad jag bestämmer mig för.

Nu ska jag kliva ner på min nya matta och släcka i hallen. Jag har gjort kväll.

ooohh. Min fru fyller år idag. Grattis, gråttis till na! kitkat!

Paus i livet. Paus för sömn och olösta gåtor. Paus. Start. Stop. Start?


Vår vecka... vårvecka.

Nu tar jag mig en 5minuterspaus i plugget. Som förvandlas till en 25, som vanligt. Men det är ok, idag.

Nu har jag börjat få halvordning i lägenheten, men jag har fortfarande en TV som står på golvet och tavlor som lutar mot väggarna, men det är ok. Alla behöver ju luta sig mot nått...

Det här är två tokigt stressiga veckor, jag hinner inte ens med att hinna tänka att jag inte hinner med. Om det inte är toppen av kaos, vad är det då?! Jag hatar att jag alltid sätter mig i de sitationerna, med tanke på att jag är så enormt lättstressad. Jag glömmer bort allt. Till och med att äta, hur nu det är möjligt. Som tur är kom jag hem till mamma och pappa idag och de hade frukost att bjuda på:)

På fredag bär det av mot växjö för ett seminarium. Huujaa. Håller tummarna för att jag ska överleva den här veckan!

Men kan folk överleva naturkatastrofer kan jag överleva Fridakatastrofer... I hope!

Toodles mina vänner. Nu ska jag kämpa mig mot ett PM!

Tidigare inlägg