Mår bättre idag. Har tankat kärlek ändå från den stunden jag fick min första kram av mamma klockan 7 imorse tills dess att johanna och jossan kramade mig hejdå för 20 minuter sedan, dock pausade jag kärlekstankningen under högskoleprovstiderna. Pauserna däremot var fulla av kärlek. Jag saknar kärlek. Det är inte meningen att jag ska sitta i min lägenhet nästan 24h/dygnet och härda ut bakterier. Nej, fy.

Jag undrar hur många ord jag skulle behöva brainstorma för att beskriva hur jag känner och vad jag tänker hela tiden. Eller om jag bara skulle kunna slänga upp ett tiotal winnerbäcktexter. Men att ta någon annans ord just nu känns bara fel. Inte för att det skulle göra så stor skillnad... det är mycket som känns fel just nu.

Men mest fel känns ändå känslan av att inte veta vad som känns rätt.

Allt är ett enda virrvarr av trassel och jag har tappat änden på tråden. Allt är för pråligt för att veta vart jag ska börja, eller ens vart saker slutar. Och att inte veta vart det slutar är Inte charmen med det hela. Det bygger bara på alla konfusa tankar.

Men som varje natt ska jag försöka sova ut lite knutar. Sov gott.