Hej ho,

Nu har det gått nästan en vecka sedan jag flyttade in alla mina kartonger i mina 13kvm med högt i tak.

Allt funkar bra, trots att saker kan kännas otroligt främmande. 

Har hunnit träffa en härlig brud som heter Elin här nere, har hunnit mynta ord, ramla på gatsten, bjudit grannar på lunch, städat kylar, ätit en riktigt god lunch och dansat på dansgolv med en öl för 20 spänn. För det mesta känns allt toppen. 

 

Tyvärr ligger det till min natur att vara lite hemmakär, att sakna min familj. Att sakna Jannele. 

Men, som alla andra sådana dagar så har jag ju winnerbäck inte mer än ett knapptryck eller en gitarrsträng ifrån.

Tack igen för det Lasse.

 

Imorgon ska jag gå på lägenhetsvisning med Johannes och sedan ska jag och Elin fira att vi har känt varandra i sex dagar med en redig lund-falafel. Det går inte av för hackor i alla fall! 

 

Jag saknar er. Men som talesättet lyder, Carpe Fucking Diem.