Lina.
Lina förgyller min dag på jobbet idag. Tack Lina. Tack.
Som om livet var för kort för att hinna le.
Den jävla klumpen är tillbaka. Klumpen som får allting som känns rätt att braka.
Klumpen som vrider i hjärtat, kniper åt lungorna, svider i halsen och pressar bakom ögonen.
När de vardagliga och de så politiskt korrekta tankarna om banktjänstemän, besiktningsmän, besättningsmän, statstjänstemän, sverigemän och fransmän byts ut mot barndomsvän. Då när hjärtat vrids av det extra trycket och man kommer på att man saknar dem skitmycket.
Det är då klumpen ändrar hela ansiktsuttrycket och helhetsintrycket.
jag har på tok för många ord som surrar och vill ut för att någonsin kunna sätta stop och säga punkt slut. Jag har på tok för mycket att säga till alla dem jag tycker om. Till alla dem som lättar lite på trycker från klumpen, även fast de vet att jag inte vill prata eller gråta eller gråta av att prata eller lämna allt till slumpen.
Men det finns inga eller inget som jag saknar så mycket som jag saknar er. Det finns inget som jag älskar mer.
Och när allt kommer till kritan så vet jag ingenting om allting som betyder någonting. Försvinn aldrig någonsin. Även om jag ler behöver jag er. mer och mer. Men jag vet att ni vet, jag har bara svårt att säga tack tillräckligt ofta. Svårt att säga tack för att ni är här. Och att om det här är vad kärlek är är jag störtkär. v
Klumpen som vrider i hjärtat, kniper åt lungorna, svider i halsen och pressar bakom ögonen.
När de vardagliga och de så politiskt korrekta tankarna om banktjänstemän, besiktningsmän, besättningsmän, statstjänstemän, sverigemän och fransmän byts ut mot barndomsvän. Då när hjärtat vrids av det extra trycket och man kommer på att man saknar dem skitmycket.
Det är då klumpen ändrar hela ansiktsuttrycket och helhetsintrycket.
jag har på tok för många ord som surrar och vill ut för att någonsin kunna sätta stop och säga punkt slut. Jag har på tok för mycket att säga till alla dem jag tycker om. Till alla dem som lättar lite på trycker från klumpen, även fast de vet att jag inte vill prata eller gråta eller gråta av att prata eller lämna allt till slumpen.
Men det finns inga eller inget som jag saknar så mycket som jag saknar er. Det finns inget som jag älskar mer.
Och när allt kommer till kritan så vet jag ingenting om allting som betyder någonting. Försvinn aldrig någonsin. Även om jag ler behöver jag er. mer och mer. Men jag vet att ni vet, jag har bara svårt att säga tack tillräckligt ofta. Svårt att säga tack för att ni är här. Och att om det här är vad kärlek är är jag störtkär. v
virrvarr
Känns som om jag borde ha förbrukat antalet tankar en hjärna kan bearbeta vid det här laget, men uppenbarligen inte. Skummade igenom min blogg lite snabbt och jag saknar så mycket. Jag saknar mina vänner som är utspridda över hela vida världen. Jag saknar mitt liv i USA. Jag saknar min värdfamilj och mina vänner. Jag saknar mina rutiner och mina möjligeheter. För några månader satt jag med folk jag tycker om på ett ställe jag tycker om och bara gjorde saker jag tycker om, och vad fan gör jag nu? Sitter ensam i en tom lägenhet, kan inte sova och vet knappt vad jag ska skriva för jag vet knappt vad jag tänker. Vad hände?
Hoppas på att somna snart. Sluta oroa mig för saker, sluta analysera.
Sov gott.
Socker
Sitter och väntar på att världen ska ta mig med storm. Vill ha något som får mig att brinna lite mer.
Kanske ska satsa stort och skaffa mig en tamaguchi eller något? Ska försöka sluta att ta på mig projekt. Kanske vore smart att skaffa något som jag bara kan lägga ner och om den dör kan jag bara trycka på reset och så är allt bra igen. Jag kan inte förstöra mer än nödvändigt.
Vill bara våga hoppa, och att någon ska våga hoppa med mig. Men snart lugnar världen ner sig lite hoppas jag. Då ska jag försöka hoppa så ofta jag kan! Vare sig jag gör det själv eller inte...
Ska försöka få ner pulsen och minska på tankarna. Winnerbäck hjälper mig på vägen. Winnerbäck och gitarren.
*
Helvete. Jag gör det igen.
Men efter regn kommer solsken. Igen.
Jag är en Krokuuus!
Solen skiner idag. Jag har sett massor av krokusar och sådant gör mig glad. Så idag är jag glad.
Jag och linn har tvättat och skurat varenda vrå snart på jobbet, så mina händer stinker rengöringsmedel. Men jag är glad ändå.
Ska plugga nu. I solen och allt. Men måste se klart på americas best dance crew först. Tagga lite inför dansen ikväll... har ju varit sjuk i nästan en vecka, så får se hur bra min kondis håller. Men jag satsar högt.
Idag, just nu, orkar jag inte riktigt känna efter. Så tänker inte fokusera mer på mina tankar. Idag, just nu, känns det överflödigt. Så nu ska jag lägga all fokus på det som gör mig varm i hjärtat idag. För visst måste det räknas som att man är utomhus om man öppnar fönstret på vid gavel och sätter sig i solen? Jag säger så...
Jag och linn har tvättat och skurat varenda vrå snart på jobbet, så mina händer stinker rengöringsmedel. Men jag är glad ändå.
Ska plugga nu. I solen och allt. Men måste se klart på americas best dance crew först. Tagga lite inför dansen ikväll... har ju varit sjuk i nästan en vecka, så får se hur bra min kondis håller. Men jag satsar högt.
Idag, just nu, orkar jag inte riktigt känna efter. Så tänker inte fokusera mer på mina tankar. Idag, just nu, känns det överflödigt. Så nu ska jag lägga all fokus på det som gör mig varm i hjärtat idag. För visst måste det räknas som att man är utomhus om man öppnar fönstret på vid gavel och sätter sig i solen? Jag säger så...
Jag är ingen soldat, men jag krigar ändå.
Mår bättre idag. Har tankat kärlek ändå från den stunden jag fick min första kram av mamma klockan 7 imorse tills dess att johanna och jossan kramade mig hejdå för 20 minuter sedan, dock pausade jag kärlekstankningen under högskoleprovstiderna. Pauserna däremot var fulla av kärlek. Jag saknar kärlek. Det är inte meningen att jag ska sitta i min lägenhet nästan 24h/dygnet och härda ut bakterier. Nej, fy.
Jag undrar hur många ord jag skulle behöva brainstorma för att beskriva hur jag känner och vad jag tänker hela tiden. Eller om jag bara skulle kunna slänga upp ett tiotal winnerbäcktexter. Men att ta någon annans ord just nu känns bara fel. Inte för att det skulle göra så stor skillnad... det är mycket som känns fel just nu.
Men mest fel känns ändå känslan av att inte veta vad som känns rätt.
Allt är ett enda virrvarr av trassel och jag har tappat änden på tråden. Allt är för pråligt för att veta vart jag ska börja, eller ens vart saker slutar. Och att inte veta vart det slutar är Inte charmen med det hela. Det bygger bara på alla konfusa tankar.
Men som varje natt ska jag försöka sova ut lite knutar. Sov gott.
Jag undrar hur många ord jag skulle behöva brainstorma för att beskriva hur jag känner och vad jag tänker hela tiden. Eller om jag bara skulle kunna slänga upp ett tiotal winnerbäcktexter. Men att ta någon annans ord just nu känns bara fel. Inte för att det skulle göra så stor skillnad... det är mycket som känns fel just nu.
Men mest fel känns ändå känslan av att inte veta vad som känns rätt.
Allt är ett enda virrvarr av trassel och jag har tappat änden på tråden. Allt är för pråligt för att veta vart jag ska börja, eller ens vart saker slutar. Och att inte veta vart det slutar är Inte charmen med det hela. Det bygger bara på alla konfusa tankar.
Men som varje natt ska jag försöka sova ut lite knutar. Sov gott.
freakt friday
Fortfarande död. Vilket slöseri med liv, med tid, med tankar.
Ikväll ska jag få krama Lina, det ska bli ruskigt kul att få träffa henne! Sen ska jag hem igen, andas, sova. Sen ska jag vakna upp, förhoppningsvis på rätt sida, och så ska jag traska iväg och göra högskoleprovet. Efter det ska jag få träffa alla mina brudar. Wohooo. Napa-night. long time no see!
Vill även meddela att jag köpt mig en hel hop med cd-skivor idag. Älskart!
Nu ska jag blunda i 20 minuter...
... eller en timma:)
Ikväll ska jag få krama Lina, det ska bli ruskigt kul att få träffa henne! Sen ska jag hem igen, andas, sova. Sen ska jag vakna upp, förhoppningsvis på rätt sida, och så ska jag traska iväg och göra högskoleprovet. Efter det ska jag få träffa alla mina brudar. Wohooo. Napa-night. long time no see!
Vill även meddela att jag köpt mig en hel hop med cd-skivor idag. Älskart!
Nu ska jag blunda i 20 minuter...
... eller en timma:)
Lucifer!
Har såklart toppat allt med att bli sjuk. Har setat hemma hela dagen. Svettats, sovit, öppnat fönstret och dött av värmeslag.... stängt fönstret och satt mig under täcket. What's up med sjukdomar? Tog mig i kragen och gick ner och handlade lite mat vid 1 efter att ha sovit till halv, och sen vidare till jobbet och åt lunch och blev bjuden på en kopp kaffe. Sen vandrade jag hem igen. När jag kom hem var jag helt död igen... sov i ett par timmar, vaknade och kollade på "how I met your mother", detta gjorde dagen lite bättre. Gick upp och drack vatten och sen somnade jag om igen. Vaknade lagom till efterlyst och nu är jag död igen. Hur är detta möjligt?! INTE NU! Jag har inte tid att vara sjuk! Helvete.
Nu har mitt sista intag av iprenknarket lagt sig, så dags att ta en ny. Sen ska jag svepa lite mer vätska innan jag förmodligen somnar om igen. Att vara sjuk är onödigt Gud, inse! Hoppas på att vara frisk imorgon så att jag kan jobba, dansa och plugga... göra sådant som jag Måste göra. Men känner jag min kropp rätt så kommer den inte ge sig på stört. Peppar, peppar... men jag brukar ju inte vara sjuk, så när jag väl blir det så ger det sig sällan utan en riktigt fight. Och just nu orkar jag inte fightas...
Mamma påminde mig för en timma sen att hon anmält mig till högskoleprovet på lördag. Som om jag kommer ihåg latin ska ord och ekvationer?! NEJ! Så nu blir det ytterligare en sak på min to do-list... som om det behövdes.
Nu däckar jag.
God natt gott folk.
Nu har mitt sista intag av iprenknarket lagt sig, så dags att ta en ny. Sen ska jag svepa lite mer vätska innan jag förmodligen somnar om igen. Att vara sjuk är onödigt Gud, inse! Hoppas på att vara frisk imorgon så att jag kan jobba, dansa och plugga... göra sådant som jag Måste göra. Men känner jag min kropp rätt så kommer den inte ge sig på stört. Peppar, peppar... men jag brukar ju inte vara sjuk, så när jag väl blir det så ger det sig sällan utan en riktigt fight. Och just nu orkar jag inte fightas...
Mamma påminde mig för en timma sen att hon anmält mig till högskoleprovet på lördag. Som om jag kommer ihåg latin ska ord och ekvationer?! NEJ! Så nu blir det ytterligare en sak på min to do-list... som om det behövdes.
Nu däckar jag.
God natt gott folk.
Gråa dagar skyndar aldrig på.
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att det här har varit de jobbigaste veckorna på länge. Jag har glömt vart man tar vägen när saker vänds upp och ner och ju mer man vänder och vrider på saker, desto längre bort kommer rätsidan.
Skulle vilja dra några töntiga paralleller, men inget kommer låta logiskt. Inget är logiskt, inte ens för mig. Men skulle jag få välja så skulle jag ligga i solen och leta molnfigurer och andas av mig själv.
De sista veckorna har mina andningsproblem kommit tillbaka. Jag orkar inte med dem igen. De gör allt så mycket tyngre, de får mig att ignorera allt ännu mer och då blir allt bara ännu värre. En vacker dag kommer jag kväva mig själv.
Jag känner att jag vill dra igen. Nu är allt för påtagligt, för nära. Kan man strunta i livet och bara stänga in sig med bra musik, bra tv och bra vänner och stanna där i några hundra år? Tänk att man alltid väntar på solsken, men när solskenet kommer söker man skydd för regnet. Varför? Åhh, jag hatar frågetecken!
Och jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra för att må så bra som jag kan. Jag vill släppa taget nu. Vet inte vad som lyfter och sänker. Vill inte sjunka.
Så nu hoppas jag på att jag väljer rätt vägar och att jag slutar trigga stressen! Just nu är allt så typiskt mig.
Men nu ska jag sätta på mig danskläder, dra en winnerbäck på gitarren, äta ett lindt-chokladägg, cykla till dansen med kickmusik och sen ska jag försöka göra av med allt jag har i huvudet.
Ciao.
Skulle vilja dra några töntiga paralleller, men inget kommer låta logiskt. Inget är logiskt, inte ens för mig. Men skulle jag få välja så skulle jag ligga i solen och leta molnfigurer och andas av mig själv.
De sista veckorna har mina andningsproblem kommit tillbaka. Jag orkar inte med dem igen. De gör allt så mycket tyngre, de får mig att ignorera allt ännu mer och då blir allt bara ännu värre. En vacker dag kommer jag kväva mig själv.
Jag känner att jag vill dra igen. Nu är allt för påtagligt, för nära. Kan man strunta i livet och bara stänga in sig med bra musik, bra tv och bra vänner och stanna där i några hundra år? Tänk att man alltid väntar på solsken, men när solskenet kommer söker man skydd för regnet. Varför? Åhh, jag hatar frågetecken!
Och jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra för att må så bra som jag kan. Jag vill släppa taget nu. Vet inte vad som lyfter och sänker. Vill inte sjunka.
Så nu hoppas jag på att jag väljer rätt vägar och att jag slutar trigga stressen! Just nu är allt så typiskt mig.
Men nu ska jag sätta på mig danskläder, dra en winnerbäck på gitarren, äta ett lindt-chokladägg, cykla till dansen med kickmusik och sen ska jag försöka göra av med allt jag har i huvudet.
Ciao.
torftig torsdag.
Jag är så trött på att allt ska spela mig ett spratt. Orkar inte med saker som ger mig klumpar i magen eller extrahög puls. Orkar inte med plugg och jobb och kärlek. Är trött på att tro att saker ska bli annorlunda när allt bara går runt i samma ekorrhjul hela tiden. Är trött på att tänka hur man ska andas.
Dja, dja... påsk i helgen. Då blir det familjemys. Men innan det funderar jag på att kila till sthlm och hälsa på SteFan. En grejt fredag med en grejt snubbe skulle kunna vara början på e grejt helg. Får se vad jag bestämmer mig för.
Nu ska jag kliva ner på min nya matta och släcka i hallen. Jag har gjort kväll.
ooohh. Min fru fyller år idag. Grattis, gråttis till na! kitkat!
Paus i livet. Paus för sömn och olösta gåtor. Paus. Start. Stop. Start?
Dja, dja... påsk i helgen. Då blir det familjemys. Men innan det funderar jag på att kila till sthlm och hälsa på SteFan. En grejt fredag med en grejt snubbe skulle kunna vara början på e grejt helg. Får se vad jag bestämmer mig för.
Nu ska jag kliva ner på min nya matta och släcka i hallen. Jag har gjort kväll.
ooohh. Min fru fyller år idag. Grattis, gråttis till na! kitkat!
Paus i livet. Paus för sömn och olösta gåtor. Paus. Start. Stop. Start?
Vår vecka... vårvecka.
Nu tar jag mig en 5minuterspaus i plugget. Som förvandlas till en 25, som vanligt. Men det är ok, idag.
Nu har jag börjat få halvordning i lägenheten, men jag har fortfarande en TV som står på golvet och tavlor som lutar mot väggarna, men det är ok. Alla behöver ju luta sig mot nått...
Det här är två tokigt stressiga veckor, jag hinner inte ens med att hinna tänka att jag inte hinner med. Om det inte är toppen av kaos, vad är det då?! Jag hatar att jag alltid sätter mig i de sitationerna, med tanke på att jag är så enormt lättstressad. Jag glömmer bort allt. Till och med att äta, hur nu det är möjligt. Som tur är kom jag hem till mamma och pappa idag och de hade frukost att bjuda på:)
På fredag bär det av mot växjö för ett seminarium. Huujaa. Håller tummarna för att jag ska överleva den här veckan!
Men kan folk överleva naturkatastrofer kan jag överleva Fridakatastrofer... I hope!
Toodles mina vänner. Nu ska jag kämpa mig mot ett PM!
Nu har jag börjat få halvordning i lägenheten, men jag har fortfarande en TV som står på golvet och tavlor som lutar mot väggarna, men det är ok. Alla behöver ju luta sig mot nått...
Det här är två tokigt stressiga veckor, jag hinner inte ens med att hinna tänka att jag inte hinner med. Om det inte är toppen av kaos, vad är det då?! Jag hatar att jag alltid sätter mig i de sitationerna, med tanke på att jag är så enormt lättstressad. Jag glömmer bort allt. Till och med att äta, hur nu det är möjligt. Som tur är kom jag hem till mamma och pappa idag och de hade frukost att bjuda på:)
På fredag bär det av mot växjö för ett seminarium. Huujaa. Håller tummarna för att jag ska överleva den här veckan!
Men kan folk överleva naturkatastrofer kan jag överleva Fridakatastrofer... I hope!
Toodles mina vänner. Nu ska jag kämpa mig mot ett PM!
Ich want veranoooo!
Jag vill gå barfota ut i gräset.
Det är för kallt för att gå barfota i snön!
Det är för kallt för att gå barfota i snön!
Det som är riktigt och sant.
Jag undrar om jag har rätten att ta tillbaka min blogg till något mer personligt än bara ett ställe där jag ger alla här hemma en dagsupdate? Jag menar, jag är ju inte borta längre. Så, nu tar jag steget... Nu ska jag åter igen börja se hur mycket känslor jag kan tanka ner på den här databasen istället för allmänt astråkigt fakta. Hur kul mina känslor nu kan vara...
Jag har tusen saker som jag vill skriva ner, men alla är i grunden helt värdelösa. För onödiga för att ägna energi åt, men för många för att undvika. Ignoransen verkar inte ge någon nytta, den bygger bara på paniken. Jag hatar ordet "panik". Det känns som att det jag har struntat i under våren har blivit för stort för att greppa. Jag kan inte ens greppa det fast jag sträcker ut armarna så långt jag kan Och spretar med fingrarna, så stort har det blivit. Jag försöker att hitta en B-plan, en backup som kan stilla mitt dåliga samvete, men som man hört så många gånger förut: det är bara att bita i det sura äpplet. Annars får jag väl skaffa ett fadderbarn och känna mig som en lite bättre människa för en stund.
Jag har bara så svårt att fokusera när jag har för mycket frågor och tankar i huvudet, om precis allt. Jag hatar att inte veta allt. Jag hatar ordet "panik" Och att inte veta allt!
Som tur är, är jag kär i livet ändå.
Jag har tusen saker som jag vill skriva ner, men alla är i grunden helt värdelösa. För onödiga för att ägna energi åt, men för många för att undvika. Ignoransen verkar inte ge någon nytta, den bygger bara på paniken. Jag hatar ordet "panik". Det känns som att det jag har struntat i under våren har blivit för stort för att greppa. Jag kan inte ens greppa det fast jag sträcker ut armarna så långt jag kan Och spretar med fingrarna, så stort har det blivit. Jag försöker att hitta en B-plan, en backup som kan stilla mitt dåliga samvete, men som man hört så många gånger förut: det är bara att bita i det sura äpplet. Annars får jag väl skaffa ett fadderbarn och känna mig som en lite bättre människa för en stund.
Jag har bara så svårt att fokusera när jag har för mycket frågor och tankar i huvudet, om precis allt. Jag hatar att inte veta allt. Jag hatar ordet "panik" Och att inte veta allt!
Som tur är, är jag kär i livet ändå.
Det är Ju någon som är tillbaka...
Jag har nu setat och försökt att lista ut ackorden i "the quiz", tror jag har kommit en bra bit... det är de två första verserna som har ett riff jag inte fattar... men jag jobbar på det.
På tal om skön musik så ligger jag ju ett helt winnerbäckalbum efter! Vår Gud har ju kommit tillbaka, gjort det igen! Skatastrof att jag missat det borta i staterna!
Konsert i linköping 7/8?!
